Kännslan är betydligt påtagligare nu än förut. Kerner har medelat mig:
» I kväll ska jag äta en kalvschnitzel med ris och paprikasås. Men jag kan lungt säga att jag inte vet var jag ska få tag på den. Så nu har jag dig där jag vill ditt lilla äckel. »
Jag känner mig oroad. Det verkar som om det är slut, åtminstone i det allra närmaste. Kerner har fått mig precis där han vill och nu accocierar han mig till och med med mat. Det måste finnas något jag kan göra för att ingå ett fredligt förhållande med honom igen. Naturligtvis kommer det bara bli en massa pang-pang om jag träffar honom. Nej, Kerner är ingen hygglig kille. Kanske har han blivit olyckligt muterad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar